Vaknade i morrse ( kl: 14.00, det e ju min morgon när jag jobbar ) av att telefonen ringde. Det va en av mina absoluta älsta barndoms vänner.  Vi kom fram till att vi har varit vänner i 19 år. Julia alias Julle. Gud va glad jag blev när hon undrade om hon fick komma förbi på en fika.

Det e såååå underbart att bara sitta och slappa i soffan, med en kaffe i handen och en bra vän vid sin sida.
Vi satt och snackade en massa skit tills det var dags för mig att byta om till arbetskläderna.

Man vet att man är vänner för livet när det kan gå månader innan man ses och ändå så känns det som om det va i går vi satt och snackade. Allt är liksom som normalt.

Jag och Julle kommer alltid finnas vid varandras sidor oavsätt vad som händer i framtiden. Om jag någonsin skulle få problem, vet jag att hon alltid skulle ställa upp oavsätt om det va i går eller för 6 månader sen vi pratade med varandra.

Jag är lykligt lottad att jag har flera sådana vänner runt om kring mig.

Det är ju faktist det livet går ut på, att ha folk som älskar än och folk man älskar runt om kring sig.