Telefonen ringde exakt 02,52. Min första tanke va.. Vem av mina kollegor har glömt att jag är sjuk. Aja skit samma. bäst och svara.
Och tur va det. Det va Helena som hysteriskt sa åt mig att komma ner till kontoret.. Jag sträta emot lite och sa att jag låg och sov, då hörde jag lite prassel och sedan kom kommandot. Du kommer ner nu... Det va Martin som va ännu mera exalterad än Helena.. Har du sällskap i sängen? Nej det har jag inte.. Då så. Inga ursäkter. Kom ner NU!

Okej. Jag gör väl det. Bäst för dom att dom inte ha lurat upp mig i onödan.

Kommer ner till kontoret ( som ligger ca 2 min från där jag numera bor ) och möts av leenden från alla..
Vad är det som händer??

Då ser jag det! Dom hade köpt blommor och gjort en ram till mig och Helena. Dom flesta går på semetser efter denna passvända så dom ville ta farväl nu och inte nästa vecka när vi igentligen slutar.


Jätte fint! Jag och Helena fick en var sin.
Tur är det annars hade det slutat med att vi skulle ha bråkat om vem som skulle få ta hem den!
Jag kommer sätta upp ramen så fort jag flyttar ner till skolan. Helena samma sak!

Bilden ni ser är på MIN bil. Den jag har tagit hand om i 1,5 år.
Den är dock ett mine blott då den stannade på motovägen och ville inte vara med längre.