I dag har jag gjort något som jag ladrig någonsin trodde jag skulle göra. Jag har varit på hypnosbehandling på Götgatan.

Mina vänner närmaste vänner vet om men kanske inte alla mina läsare att jag har en typ ätstörning eller stark fobi mot grönsaker, frukter, bär och svampar.
Jag har aldrig ätit något av det ovanstående. Jag har velat men inte klarat av.

När jag ska äta grönsaker får jag som en blokering i hjärnan som gör att jag inte klarar av att stopa det i munnen. Och om jag gjort det i alla fall har jag fått kvällningar och i vissa fall har till och med spyt av bara att det ligger på min tunga.

Jag har levt med detta problem i 25 år nu och på senaste tiden (de senaste åren) har jag börjat fått problem med att äta med nya männsikor eller liknande. De flersta tror att jag har dåliga värden och att jag borde mår dåligt och ha fysiska konsikvenser pga detta men det har jag inte. Däremot har jag problem med det sosiala pga min ätstörning.
Jag kan inte gå på en dejt hur som helst. Jag måste alltid kolla först vad vi ska göra, vart vi ska äta och se till att beställa sånt som inte innehåller grönt. Vilket inte är det lättaste i dagens "nyttiga" samhälle.
Sen är det ju grejen med att fika med folk. Alla dessa tårtor, pajer och kakor med massa bär och sånt. Det är inte bara den nyttiga formen jag inte äter utan allt oavsätt i vilken form.

I alla fall.
Jag fick tipset av roland (min lärare) att kontakta Praesto för en behandling i hypnos. Jag (som inte tror på sånt) valde att ge det ett försök, då jag tröttnatt på att ha det så här. Att äta som en 5 åring liksom.


I alla fall. Jag beställde en tid och det va idag.

Jag gick ditt i morrse med öppna ögonen och ett tveksamt sinne. Mannen jag möte i den lilla lägenhets liknande mottganingen utstrållade både säkerhet och osäkerhet.
Jag kunde inte bestämma mig om han va nervös eller om det bara var hans personlighet som gjorde att han såg osäker ut. Det vissade sig sen att han inte va osäker alls. Han visste vad han höll på med.

När han satte igång med sin grej va jag fortfarande skeptisk. Jag började till och med fnissa åt honom några gånger (vilket han tog med en klack spark, som tur e).
Jag gjorde som han sa och följde hans råd och röst igenom hela sessionen. Han använde ett äpple som ett exempel under hypnosen och jag tror det har och göra med att jag inte kan sluta tänka på ett äpple.

När jag var klar satt han bara och tittade på mig och log. Det enda som jag kunde tänka på va.. Jaja jag vet varför du ler så stort. Du har precis kännat 1200 kr på 45 minuter!

Jag lämnade lägenheten och hade bara en sak i huvudet: Jag ska testa och äta något jag inte ätit förut. Jag gick raka vägen in i en vutik och löpte EN MOROT OCH ETT ÄPPLE! la dom i väskan och åkte hem.

Väl hemma så tänkte jag att detta har nog inte gett mig något men jag ska försöka. Jag skölde äpplet i vatten (det har jag sett att folk gör) och utan av tveka tog jag en tugga ( det har aldirg hänt förut) Det var som att en spärr i mitt huvud hade försvunnit och jag kunde utanproblem föra äpplet till minen och bita.
Sen gick det sämmre. Jag tuggade några gånger men sen kom kräkreflexerna igen. Jag spottade men dock så va det en framsteg mot vad jag gjort förut. Jag skalade äpplet och gjorde ett nytt försök. Samma resultat. MEN JAG TESTADE I ALLA FALL!
Sen va det mototens tur. Jag åt halva moroten utan att spotta eller att få kvälningar. OJOJOJ va stollt jag va efter det.
Till middag kände jag mig taggad till att testa igen om det verkligen har fungerat så jag åkte och beställde wokade nudlar med kyckling och grönsaker. Jag satte mig i soffan när jag kom hem och började äta......Utan problem!

Vad jag inte kan fatta är hur det kommer sig att mina obehags känslor och allt äkligt jag kände i morrse vid bara tanken av grönsaker kan vara borta. Jag har självklart fortfarande problem men inte alls igemföresle med hur det var innan jag träffade Praesto.
Helt sjukt men på något sätt känner jag mig lugnare inombords vid bara tanken att äta sånt jag aldrig ätit förut.

Även fast jag inte kan äta allt idag så är detta ETT STORT STEG i rätt riktning och jag ska inte luta kämpa. Vem vet endag kanske även jag kan äta som normalt folk.