Vaknade i morse av ett ryck. Väckarklockan hade ringt flera utan att jag hört den och Svenne lekte i vardagsrummet. Trodde jag hade försovit mig. Fan också av alla dagar, ska jag försova mig just i dag. Helvete!!!

Hoppade upp och kände hur mitt dåliga humör kokade i mig. Hur i helvete kunde jag missa väckarklockan. Tog telefonen och kollade på klockan.

Gissa om jag blev lättad när jag såg att klockan bara var 07.40. Jag hade bara försovit mig i  10 min... Tack gode gud!!
Kollade igenom packningen en gång till så att jag fåt med allt. Allt klart. Nu var det dags att ringa Helena för att kolla om hon var vaken. Det var hon. Bra, då var det lugnt. Påminde henne lite om när jag skulle komma, så att hon inte gick hemma och drog fötterna efter sig ( som hon brukar göra ).

Mamma ringde och var otroligt orolig för mig.. Det hade börjat snöa och det hade blivit glas halt ute. Hon tyckte inte om att jag skulle ut och köra ända ner till Trosa i snö ovädret. Jag fick lova att köra försiktigt och att jag skulle höra av mig så fort jag kom ner. Det gjorde jag och då lugnade hon ner sig. Lilla mamma är så söt.


Jag och Helena satt, i alla fall, i bilen tillslut på väg till Stensundsfolkhögskola, för att träffa våra ( förhoppningsviss ) framtida lärare.
I dag var nämligen "prova på dag" på skolan, vilket menas att man får träffa lärare och elever som studerar den kursen som man vill söka till.
Eftersom jag gått på skolan tidigare så hade jag inga problem att annpassa mig. Gammla lärare kom fram och ville prata. Receptionisten kände igen mig och jag träffade elever som gick med mig som ,precis som jag, sök sig till baka.

Det roligaste var, att jag fick reda på att en av lärarna faktist varit inne och kollat på denna blogg. Kul måste jag säga.

Nu när dagen lider mot sitt slut så är jag riktigt glad. Det känns hur bra som hälst att vara tillbaka. När Kent ( ansvarig lärare för behandlings pedagogs linjen BP ) pratade med oss så tyckte jag att det va ju så här det ska vara. Jag ska sitta vid skolbänken igen, för att fylla på hjärnkontoret med ny info. Allt han sa och tog upp va intressant.

Okej! mycket av dagens information som tagits upp visste jag redan, men det är alltid bra med repition. Det va ju ändå 4 år sedan jag slutade på denna skola.

Människorna här är så olika att det är omöjligt att inte hitta någon man har roligt med. Helena sa till mig under middagen att hon inte kunde fatta att så många olika människor och stilar kunde vara under samma tak. Och jag förstår hennes reaktion. Jag hade samma reaktion när jag för första gången satt i matsalen med alla.

Nä nu kan jag inte skriva mer. Måste ut och vara social med alla andra.

Kram på er alla. Skriver mer i morgon. Ni som läser bloggen, är ju som alltid, först med att bli uppdaterade.