I dag är det ju som bekant morsdag. Dagen då vi ska hedra den kvinna som satt oss till världen med skrick och smärta. Om man fråga kvinnor som fött barn om det gjorde ont får man oftas svaret
" det spelar ingen roll. det va värt det."
Det säger ju rätt mycket. Fatta smärtan att få ut en fotboll mellan benen. Det är nog en av mina största räddslor, att föda barn.

Hedrandet av alla starka kvinnor som gjort det som alla kvinnor har gjort i århundranden.

Jag måste en gång för alla säga en sak.
Ni kanske tror att ni har världens bästa mamma men där har ni fel. Det är nämligen så att jag har  VÄRLDENS BÄSTA MAMMA!

När jag va ung tyckte jag det va pinsamt att ha en mamma som alltid ringde för att kolla att jag levde typ eller som alltid skulle bjuda på saker om jag hade vänner över. Men nu när jag har fåt några år på nacken så vet jag bättre.


Det finns inget bättre än att ha en mamma som tar hand om än och äns vänner.

En vanligt svensson svensson är så tråkiga och så stela när det gäller andras barn och andras vänner. Ta bara det där när man va liten och va hemma hos en kompis när det va dags för dom att äta middag. Då blev man skickad till kompisens rum... Va kommer det i från.
Fatta otrevligt och ogästvänligt.
Det skulle jag alldrig låta mina kommande barns ( om jag nu får några ) vänner göra.

Summan av kadimumman är att jag nu några år senare faktist vill bli som min egen mamma, när det väl är dags för mig att anta rollen som moder, mamma, mor, morsa. 

Tack mamma för den uppväxt jag fått. Och själv klart tack pappa.
Du har ju varit lika delaktig i min upväxt som mamma. 


Ni är underbara bägge två!