Sov som en drottning i natt. Har drömmt så sköna drömar. Ni vet såna drömar man inte talar om...
Vaknade av att mobilen ringde. Tobbe va utanför. Dom gammla rutinerna är tillbaka. Riktigt kul faktist att veta att hur länge jag än är borta eller vart jag än bor så försfinner inte mina vänner.

Att vakna till liv i köket med en kopp kaffe i handen och en skrattandes Tobbe är som det ska vara. Så har det varit i så många år nu. Synd att han inte kan ta sin morgon fika i Trosa. Men men vissa saker går inte. :-)

Jag har tänkt på en sak. Hur kommer det sig att man inte blir kär i dom bra killarna. Ta Tobbe till exempel. Han hade varit ett riktigt bra kap. En av dom bättre pojkvännerna en tjej kan få. Tror ni jag blir intresserad av honom? Nej! Varför? Vet inte. Så många timmar vi har umgåts. Bättre vän kan man inte hitta.

Vilka har jag fastnat för? Idioter eller liknande. Dom snälla och trogna är för lätta att tröttna på. Man måste ha lite mothugg ibland, få kämpa lite. Samtidigt som man vill ha bekräftelese på att man är omtyckt. Men det e ju helt sjukt. Varför inte bara vara glad över det man får och inte jaga det man inte får?

Människan är en kompliserad maskin. Och inte minst oss kvinnor. Vi säger en sak men menar en annan. Vi vill ha trygghet men samtidigt lite action. Vi vill ha den trygga typen men sen klagar vi på att han aldrig kommer med något spontant. Inte undra på att killarna aldrig lär sig förstå oss!

Om ni undrar varför jag blivit så filosofosk så läser jag läxa nu och det satte igång min tanke verksamhet.



Jag är i alla fall glad över att jag är själv just nu. Jag kan konsentrera mig på skolan och läxorna. Behöver inte spela spelet eller leka leken. Det krävs tid och ork att vara med fullt ut!
Men samtidigt vill jag ju ha den där känslan......