Jag känner en sån stor glädje i hjärtat att jag inte kan sluta att le. En sten har lyfts bort från mitt inre. Min inre oro och ångest är nu borta helt.
Fan va skönt att jag nu har hört min väns röst och veta att allt är bra. Jag har inte förstört allt! Hon finns kvar. Den oron jag har haft inom mig dom senaste veckorna går inte att beskriva. Vänner ska finnas kvar oavsett vad. Dom ska finnas där i alla förändringar och alla vägskäll. Jag borde ha förstått att hon inte skulle försvinna men mina spöken i min hjärna spelade mig ett spratt och intalade mig att hon nu va borta. Men nej. Som den underbara vän hon är så förstod hon.
"Alla går igenom perioder" sa hon och du har så rätt!!!

Inte nog med att mina demoners oro har klarat upp sig, så har jag haft utvecklings samtal med min ansvariga lärare för utbildningen också.
Och som allt annat med min utbildning är det inte riktigt som ett vanligt utvecklingssamtal som man har i skolan, där man går igenom hur man ligger till i kurserna och vad lärarna har haft att säga.
Självklart fanns den biten med och det var riktigt bra.
Jag törstar efter kunskap och nästan gappar som en fågelunge efter mat efter mera utmaningar att bita i :-) Det va inte dumt att få höra det inte. MADDEMADDIS är duktigt i skolan och blir uppmärksammad för det också :-)

Med på utvecklingssamtalet va också en personlig utvärdering. Kent och jag satt och pratade om mitt inre och om vad som finns gömt där inne.
Allt är en process i denna utbildning och jag har utvecklats enormt sen skolan startade i augusti förra året. Kul att folk har märkt det och att det inte bara va jag som inbillat mig :-)