En hel vecka har gått sen sist jag skrev. Inte mycket har hänt igentligen. Eller?

Jag veckan har varit bra. Jag har gjort tre set naglar denna vecka. Dom blir snyggare och snyggare för varje gång :-)

Min älskade bil gick sönder i veckan så det fick bli att putta igång den när det va dags att åka hem till sthlm. Jag skulle lämna av Helena och Lena i Tumba innan jag fick åka hem och ta det lugnt med familjen. När jag har ca 500 meter kvar till avfarten Tumba/ Hallunda så händer något.....
Bilen börjar hoppa och bete sig... Bilen fick attityd mot mig. Det gick från 100 km/h till 0 km/h på ca 10 meter.
Där stog jag mitt på E4án och bilar bara drog förbi i höga hastigheter. Helvete också. Tänk om någon jag känner kör förbi och ser mig. PINSAMT! Men men. Vad ska man göra..
Mina kära passagerare fick gå ut ur bilen och börja putta. Som ett mirakel gick den igång och dom hoppade in igen :-) Den fungerade i ca 400 meter, sen la den av igen MITT I AVFARTSBACKEN. Jaha. Åter igen fick dom gå ut och putta. Snacka jobbigt i uppfartsbacken. Duktiga va som.

Blev stående helt och hållet utanför biltema vid busshållsplatsen tills hjälp kom. Mina passagerare fick ta bussen resten av vägen och jag blev sittande i en bil utan värme, el och musik. Det blev snabbt tyst och kallt!

Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Jag ringer min trogna och underbaar vän TOBBE och ber om hjälp. Han ( man kan inte få en bättre vän ) släpper allt och kommer med il fart. Han tar fram en boxeringslina och vi ska påbörja resan hem sakta men säkert. Vi kom inte äns en meter innan linnan pajade. Händiga Tobbe tar fram slangklämor och åtgärdade problemet. Sen blev det boxering till Biltemas parkering. In och handla lite sedan fortsätta våran färd med en hel, säker och godkänd lina :-)

Väl hemma igen va jag en glad tjej utan bil och utan känsla i fingrarna. Men men sånt är livet på en pinne. Åter igen TACK TOBBE FÖR HJÄLPEN!